BMW X2 20d xDrive

BMW X2 20d xDrive. En svårsmält karamell? Nja, smaken är väl personlig men segmentet med kompakta suv/crossovers vinner hur som helst mer och mer terräng och marknaden ser nästan ut att anta formen av en kräftbur full av diverse märken och modeller. Anledningar måste helt klart finnas. Som ibland ganska bilkonservativ där modellerna från BMW i både tidigare ägo och drömmar bestått mest av klassisk sedan, kanske själva sinnebilden för BMW i mångas ögon, samt givetvis vackra coupéer, någon cabrio och praktisk touring, så bjuder ju biltypen i min värld på ett visst tuggmostånd det kan jag lova.

Men hur är det man säger, både design och musik som erbjuder ett visst initialt motstånd, står ofta stark mot tidens tand och växer sig starkt fast i ens medvetande. För att dra paralleller tillbaka till både bilvärlden och BMW kan jag dra mej till minnes när Chris Bangles 1-serie begick premiär. Ridå. Förtjänade den ens att få bära det vackra emblemet? Känslan att vilja skära sig med glasbitar i ögonen infann sig. Men vad hände? Med tiden etsade den sig fast. Designen hittade hem. Riktigt snygg faktiskt. Och visst fan ser en tidig 1-serie ganska modern ut än idag trots att premiären begicks för snart 15 år sedan!

Kan detta tänket appliceras på X2an? Ja, till viss del. Den är verkligen inte ”skära-sig i-ögonen-ful”, men kanske kommer den inte att kännas riktigt lika tidlös? Det som är säkert är i alla fall att den ”växer på en”. Snygga detaljer som formar en helhet. Riktiga utblås, inga konstgjorda kromade insatser i stötisen bak utan ens avgasrör, nej här sitter två runda fetingar och ryker – tack BMW!

Men körleken kommer verkligen inifrån. När man tar plats bakom den tjocka m-sportratten, justerar in alla inställningar och anslutningar, låter ett par mil rinna under 19-tummarna och börjar känna in bilen. Det är då det händer. Känslan av en lagom kompakt bil, med skön körkänsla, stabilt, stadigt, det känns köttigt och faktiskt ganska kul. Jag tror jag vill ha en.

Det greppar bra och känslan har iallafall vid normal körning inga bismaker av framhjulsdrift vilket man kan förledas att tro då X2an är oortodoxt konstruerad för att vara en BMW, tvärställd motor och framhjulsdrift. Jajjemän. Detta är förvisso en xDrive men har svårt att tro att alena det trollar med känslan mer än jobbet chassiteknikerna gjort i grunden. Och det jobbet har de gjort bra! Jag trivs. Ljudnivån är förhållandevis låg även om breda däck och världens grövsta asfalt gör sitt bästa för att sabotera. Vid vardaglig körning räcker kraften mer än väl till, och det känns aldrig slött och trött. Lådan är både mjuk och rapp i växlingarna. Fan vore väl annars, det är ju paradgrenarna vi snackar om här!

Utrustningsnivån på detta exemplaret är ganska hög och det saknas inte mycket i varken design eller komfortväg, men adaptiv farthållare, den är saknad här tyvärr. Finns givetvis om du ber snällt och halar upp ett antal tusenlappar till,vilket också gör att denna bilen skulle spränga halvmiljonsvallen. 499.500:- enligt bmw.se´s konfigurator när jag bygger en. Om jag inte har glömt någon utrustning vill säga…. Fast då har denna aplinvita X2 också bland annt M-sport X paket, Connected paket, elstyrda stolar, läderklädsel och tonade rutor. Trivsamt. Men, priserna börjar runt 325.000:- för en manuell, bensin sDrive.

Och allt det där med att körleken kommer inifrån, initialt motstånd och så vidare, det stämmer helt klart i detta fallet. Absolut. En förbaskat trevlig bil helt enkelt. Och…. Visst är den rätt snygg ändå!